Forskningsartikel: Karhu och Heiskanen (2025) fördjupar förståelsen för implementeringen av ProVaka (på svenska ProSmå)-modellen genom att undersöka utvecklingsprocessen utifrån tre nyckeldimensioner: strukturer, förståelse och experimentering. I studien ses utvecklingsarbetet som en cyklisk process där gemenskapen bygger en inkluderande verksamhetskultur genom att kontinuerligt återvända till att stärka strukturer, fördjupa den teoretiska förståelsen och experimentera med nya metoder.
Studien baseras på dagboksanteckningar gjorda av 18 ProVaka-team under en 18 månader lång utbildningsprocess. Syftet med utbildningsprocessen var att bygga upp gemensamma, proaktiva och deltagande metoder som stöder alla barns socio-emotionella utveckling. Tre nyckelområden identifieras i utvecklingsarbetet. Strukturer avser organiserande av utvecklingsarbetet och kommunikationen inom enheten, såsom bildandet av ProVaka-team i daghem och distributionen av material. Att skapa strukturer bidrar till att säkerställa att alla anställda har möjlighet att delta och få information om de överenskomna metoderna.
Förståelse avser att ta till sig de teoretiska principerna i ProVaka-modellen och tillämpa dem i det dagliga arbetet. Detta innefattar även personalens engagemang och förmåga att kritiskt utvärdera nuvarande arbetsmetoder. Experimentering beskriver det skede då man testar överenskomna metoder i praktiken, till exempel genom att ge positiv feedback till barn och vuxna. Experimentering åtföljs ofta av entusiasm men också osäkerhet. Öppen diskussion, kollegialt stöd och utbyte av erfarenheter hjälper till att bedöma vilka metoder som fungerar och vad som behöver anpassas för att passa individuella omständigheter.
ProVaka-teamen i daghemmen möjliggör ofta förändring, men för att implementeringen ska lyckas krävs det att alla pedagoger förstår och engagerar sig i de gemensamma målen. Resultaten visar att övergången till en inkluderande verksamhetskultur är en långsam och gemensam process. Den sker inte på ett linjärt sätt, utan kräver en kontinuerlig återgång till att stärka strukturer, fördjupa förståelsen och prova nya saker. Det är viktigt att flytta fokus från enskilda barns problembeteende till hela gemenskapens funktion och utvecklingen av lärandemiljön. ProVaka-teamen spelar en nyckelroll, men för att lyckas krävs alla anställdas deltagande och ett långsiktigt samarbete. Författarna påpekar att utvecklingen av inkluderande daghems- och förskoleverksamhet också kräver strukturellt stöd: tid för gemensam planering och konsekvent vägledning på kommunal nivå för att möjliggöra genomförandet av metoderna.
Hänvisning till ursprungsartikeln: Karhu, A. & Heiskanen, N. (2025) Developing inclusive early childhood education through positive behaviour intervention and support: Structure, comprehension, experimentation. Journal of Research in Special Educational Needs, 25, 777–787. https://doi.org/10.1111/1471-3802.70010
