Jokimies mfl. (2025) fördjupar i sin artikel förståelsen för speciallärarnas konsultativa arbete inom småbarnspedagogiken. Studien klassificerar det konsultativa arbete som en mångfacetterad arbetsmetod, som formas i olika verksamhetsmiljöer och styrs av strukturella faktorer. Målet med det konsultativa arbetet är att genom handledning av personal och utvecklad praxis, stärka det stöd som barnen får.
Studien baserades på enkätsvar från 207 speciallärare inom småbarnspedagogik i Finland. Syftet med studien var att reda ut hur speciallärarna inom småbarnspedagogiken utför sitt konsultativa arbete. Dessutom var syftet att utforska hur faktorer relaterade till deras arbete hänger ihop med deras konsultativa arbetssätt. Studien identifierade tre profiler för konsultativt arbete: förebilder (modelers), rådgivare (advisors) och spontana aktörer (spontaneous practitioners). Profilerna hade flera gemensamma drag, men de skilde sig åt i hur de betonade olika former av konsultativt arbete.
Profilgruppen förebilder betonade handledning av personal genom konkreta aktiviteter. Det innbär bl.a. att delta i arbetet i barngrupperna, vara en förebild, samundervisa samt observera och reflektera över pedagogiska metoder. Profilgruppen rådgivare betonade separata och mer formella konsultationsdiskussioner. Gruppen hade fokus på problemlösning och sakkunnigroll, särskilt i frågor som rörde enskilda barns stödbehov. Profilgruppen spontana aktörer använde alla ovan nämnda arbetsmetoder. Dessutom använde gruppen snabba och informella lösningar, såsom korridordiskussioner och omedelbar informationsdelning i spontana situationer.
Målet för det konsultativa arbetet var i stort sett detsamma för alla tre profilgrupper. Däremot innebar sättet på vilket arbetet genomfördes att profilgrupperna intog olika positioner i förhållande till det konsultativa arbetet. Detta återspeglar dynamiken, mångfaldet och de många ramverk som finns i de olika verksamhetsmiljöerna, som det konsultativa arbetet utförs i. Samtidigt är det värt att notera att majoriteten av speciallärarna inom småbarnspedagogiken inte hade fått någon utbildning i konsultativt arbete. Det konsultativa arbetet uppfattades i denna studie som ett bredare begrepp, som går utöver gränserna för traditionella rådgivningsdiskussioner. Detta då de även omfattar modellering samt mer praktisk yrkesmässig handledning i barngruppen.
Resultaten visar att speciallärarnas konsultativa arbete inom småbarnspedagogiken spelar en central roll i strävan efter att stärka stödet till barnen. Arbetet visar sig också inom småbarnspedagogiken på varierande sätt. Konsultativt arbete är alltid kontextspecifikt och det finns därför inget universellt sätt att genomföra det. Utgångspunkten bör dock vara lämplig och forskningsbaserade konsultativa metoder bör användas. Det krävs en utveckling av konsultationsstrukturen, stärkande av den gemensamma förståelsen för konsultation och konsultativt arbete samt en reflektiv granskning av nuvarande arbetsmetoder. Bristen på konsultativ utbildning utgör en betydande utmaning för genomförandet av konsultativt arbete. Det finns således ett behov av att stärka speciallärarnas färdigheter inom småbarnspedagogiken, både inom den grundläggande utbildningen och fortbildningen. En ökad kompetens bidrar inte bara till framgång i enskilda konsultationssituationer. Det skapar dessutom förutsättningar för engagemang i samarbetet, ett gemensamt språk och en gemensam förståelse för det konsultativa arbetet.
Det viktigaste målet med det konsultativa arbetet att stärka det stöd som barnen får genom att utveckla personalens arbetsmetoder. Detta betonar behovet av att undersöka effektiviteten av konsultationen specifikt på barns nivå.
Hänvisning till originalartikeln: Jokimies, E., Heiskanen, N., Savolainen, H., & Närhi, V. (2025). Consultative roles of early childhood special education teachers: A modeler, an advisor, and a spontaneous practitioner. Early Childhood Research Quarterly, 70, 358–366. https://doi.org/10.1016/j.ecresq.2024.11.005
